Får man röra den avlidne hemma?

Ja. Man får röra den avlidne, hålla handen och ta farväl i lugn och ro. Vid oväntat dödsfall bör den avlidne dock inte flyttas innan polis eller läkare har besökt platsen. Vid väntat dödsfall kan anhöriga om de önskar delta i att tvätta och klä den avlidne – detta är en gammal finländsk tradition.

Vad gör polisen vid oväntat dödsfall i hemmet?

Polisen kommer till platsen för att bedöma situationen och avgöra om dödsorsaken är klar. Det rör sig om rutinförfarande, inte brottsmisstanke. Polisen kan förordna en rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken om den är oklar. Polisen dokumenterar händelsen och ger anhöriga anvisningar om fortsatta åtgärder.

Behövs dödsattesten omedelbart?

Dödsattesten skrivs av en läkare efter att döden har fastställts. Vid väntat dödsfall utfärdar behandlande läkaren intyget. Vid oväntat dödsfall kan dödsattesten fördröjas om en utredning av dödsorsaken görs. För begravning krävs ett begravningstillstånd som läkaren utfärdar i samband med dödsattesten.

Dödsfall i hemmet – när en närstående dör hemma

Q: Vem ringer man när en person dör hemma?

Om döden är väntad (palliativ patient), ring hemsjukvården eller behandlande läkaren. Om döden är oväntad, ring nödnumret 112. Nödcentralen bedömer situationen och skickar hjälp. Polisen kommer vid oväntade dödsfall – det rör sig inte om brottsmisstanke utan om normalt förfarande.

Q: Hur länge kan den avlidne vara kvar hemma?

Den avlidne kan vara hemma några timmar efter döden. I ett svalt rum bevaras den avlidne väl i 6–12 timmar. Det finns vanligtvis tillräckligt med tid att ordna hämtning. Vid palliativ vård har transport ofta avtalats i förväg. Det finns ingen brådska – ni kan ta farväl i lugn och ro.

Omedelbara åtgärder

När en närstående dör hemma kan situationen kännas överväldigande. Kom ihåg att du inte behöver agera omedelbart – du kan stanna en stund vid den avlidne.

De första minuterna

Stanna upp och andas – det finns ingen brådska
Bedöm situationen – har personen verkligen avlidit eller behövs återupplivning
Ring rätt nummer (se nedan)
Stanna inte ensam – ring en närstående som kan komma och stötta dig

Vem man ringer

Vem man ringer beror på dödsfallens natur:

Väntat dödsfall (palliativ patient, långtidssjuk): ring hemsjukvården eller behandlande läkaren. Palliativa patienter har vanligtvis en förhandsöverenskommen handlingsplan.
Oväntat dödsfall: ring nödnumret 112. Nödcentralen bedömer situationen och skickar en ambulansenhet eller polisen.

Vad man berättar i telefonen

Adress och våning
Vem som har dött (namn, ålder)
När döden upptäcktes
Om döden var väntad (sjukdom, palliativ vård)
Om det finns andra personer på plats

Väntat vs. oväntat dödsfall

Dödsfallens natur påverkar avsevärt hur situationen fortskrider.

Väntat dödsfall

När döden är väntad (palliativ patient, terminal sjukdom):

Hemsjukvården eller jourläkaren kommer för att fastställa döden
Polisen behövs inte
Dödsattesten skrivs av behandlande läkaren
Transport av den avlidne har vanligtvis avtalats i förväg
Anhöriga kan ta farväl i lugn och ro – det finns ingen brådska

Oväntat dödsfall

När döden är oväntad:

Ring 112 – ambulanspersonal kommer till platsen
Polisen kommer alltid vid oväntat dödsfall – detta är normalt förfarande, inte brottsmisstanke
Den avlidne bör inte flyttas innan myndigheterna har besökt platsen
Utredning av dödsorsaken kan förordnas (rättsmedicinsk undersökning)
Dödsattesten kan fördröjas under utredningstiden

Beslut om återupplivning

Om du inte är säker på om personen har avlidit:

Påbörja återupplivning om personen hittats livlös och döden inte var väntad
Palliativa patienter har vanligtvis ett DNR-beslut (återuppliva ej) – kontrollera vårdanvisningen
Nödcentralen ger återupplivningsanvisningar per telefon
Återupplivning behöver inte påbörjas om döden är uppenbar (likstelheten, likfläckar)

Palliativ vård i hemmet

Allt fler finländare vill dö hemma. Palliativ vård i hemmet är möjlig och genomförbar med stöd.

Förutsättningar

Framgångsrik palliativ vård i hemmet förutsätter:

Patientens egen önskan att dö hemma
Anhörigas engagemang i vården
Stöd från hemsjukvården eller hemsjukhuset
Tillräcklig smärtlindring och symtombehandling
Handlingsanvisningar vid dödsögonblicket

Hemsjukhusets roll

Regelbundna besök hos patienten
Läkarkonsultationer per telefon eller distansanslutning
Planering av smärtlindring och symtombehandling
Vägledning och stöd för anhöriga
Jourtelefonnummer dygnet runt

Förberedelse inför döden hemma

När döden närmar sig är det bra att komma överens om praktiska saker i förväg:

Vem kontaktas vid dödsögonblicket – hemsjukvården eller jourläkaren
Val av begravningsbyrå – jämför alternativ i förväg
Transport av den avlidne – begravningsbyrå eller sjuktransport
Informera närstående – vem meddelar och vem
Barn och husdjur – vem tar hand om dem vid dödsögonblicket

Tecken på att döden närmar sig

Andningen blir oregelbunden (Cheyne-Stokes-andning)
Medvetandenivån sjunker, patienten reagerar inte längre
Hudfärgen förändras – extremiteterna blånar
Kroppstemperaturen sjunker, extremiteterna blir svala
Andningsuppehållen förlängs

Fastställande av döden

Döden kan fastställas enbart av en läkare.

Läkarbesöket

Väntat dödsfall: behandlande läkaren eller hemsjukvårdens läkare kommer inom rimlig tid
Oväntat dödsfall: akutsjukvårdsläkaren eller jourläkaren fastställer döden
Läkaren undersöker den avlidne och registrerar dödstidpunkten
Dödsattesten upprättas efter fastställandet

Utredning av dödsorsaken

Utredning av dödsorsaken behövs när:

Döden är oväntad
Dödsorsaken är oklar
Döden är kopplad till olycka eller våld
Döden kan vara kopplad till vårdfel
Polisen anser att utredning behövs

Läs mer om organdonation och obduktion.

Vård av den avlidne i hemmet

Anhöriga kan om de önskar delta i vården av den avlidne – detta är en gammal finländsk tradition.

Tvätt och klädsel av den avlidne

Anhöriga kan tvätta och klä den avlidne om de vill
Detta är en meningsfull avskedsgest för många
Vårdpersonalen kan ge råd och assistera
Den avlidne kläs ofta i egna, rena kläder

Förvaring av den avlidne hemma

I ett svalt rum (under 18 grader) bevaras den avlidne väl i flera timmar
Stäng av uppvärmningen i rummet och öppna fönstret
Blommor och ljus skapar en fridfull stämning
Närstående kan tillbringa tid vid den avlidne

Avsked

Beröring, att hålla handen och att tala är naturligt
Barn kan ges möjlighet att ta farväl, om de själva vill
Var och en får ta farväl på sitt eget sätt – det finns inget rätt sätt
Ge alla närstående möjlighet att ta farväl innan transporten

Transport av den avlidne

Transport av den avlidne från hemmet sker vanligtvis via begravningsbyrån.

Ordna transporten

Begravningsbyrån hämtar den avlidne vid överenskommen tidpunkt
Transporten sker med lämpligt transportfordon
Priset ingår vanligtvis i begravningsbyråns servicepaket
Hämtning är möjlig även nattetid vid behov

Vart den avlidne transporteras

Sjukhusets kylrum – om dödsattesten ännu inte har skrivits
Begravningsbyråns lokaler – i väntan på begravningsarrangemang
Rättsmedicinska institutet – om utredning av dödsorsaken har förordnats

Praktiska saker vid transporten

Den avlidne kläs innan transporten
Nödvändiga dokument ges med (läkarintyg, om tillgängligt)
Transportpersonalen agerar respektfullt och professionellt
Anhöriga kan vara närvarande vid hämtningen

Emotionellt stöd

Dödsfall i hemmet är ofta en djup och personlig upplevelse.

Direkt efter döden

Ge dig själv tillåtelse att känna – chock, lättnad, sorg, tomhet är alla normala
Stanna inte ensam – ring en närstående eller vän
Ät och drick, även om du inte har lust
Försök sova, även om sömnen inte kommer

Vårdarens sorg

Om du har vårdat din närstående hemma under lång tid:

Vårdarrollen har varit tung – trötthet och utmattning är naturliga
Känslan av lättnad efter döden är normal och ingen anledning till skuld
Att omorganisera vardagen tar tid
Professionellt stöd kan behövas

Var man får hjälp

Kristelefonen (MIELI rf): 09 2525 0111
Församlingarnas själavård: den egna församlingens journummer
Hälsocentralen: den egna hälsostationen eller jouren
Stödtjänster vid sorg erbjuder långsiktigt stöd

Läs mer om vad man gör när en närstående dör.