Palliativ vård

Principer för palliativ terminalvård

Palliativ terminalvård är helhetsvård av en döende patient som omfattar fysiska, psykiska, sociala och andliga behov. Världshälsoorganisationen (WHO) definierar terminalvård som en del av den palliativa vården, där målet är att lindra lidande och förbättra livskvaliteten då botande behandling inte längre finns. Centrala principer för terminalvården är respekt för patientens självbestämmanderätt, effektiv smärt- och symtombehandling, stöd till anhöriga samt acceptans av döden som en naturlig del av livet.

I Finland styrs terminalvården av God medicinsk praxis-rekommendationer, social- och hälsovårdsministeriets riktlinjer samt hälso- och sjukvårdslagen. Varje finländare har rätt till kvalitativ terminalvård oberoende av bostadsort, även om det i praktiken finns regionala skillnader i tjänsternas tillgänglighet.

Terminalvård i Finland

Terminalvård ordnas i Finland i flera olika miljöer. Specialiserade hospicehem, som Terhohemmet i Helsingfors och Karinahemmet i Åbo, erbjuder dygnetruntvård i en hemlik miljö. Sjukhusens och hälsocentralernas bäddavdelningar vårdar terminalpatienter, särskilt i regioner där det inte finns separata terminalvårdsenheter. Palliativa poliklinik- och konsultationstjänster stöder genomförandet av terminalvård.

Hemterminalvård är en växande vårdform, där ett multiprofessionellt team – läkare, sjuksköterska, socialarbetare och vid behov själavårdare – stöder patienten och anhöriga hemma. Många patienter önskar dö hemma, och hemterminalvård möjliggör detta. Teamet är nåbart dygnet runt, och vid behov kan patienten överföras till bäddavdelning.

Patientens rättigheter och vårdtestamente

Terminalvårdspatienten har lagstadgad rätt att delta i beslut gällande sin vård. Vårdtestamente är ett dokument där personen på förhand uttrycker sina önskemål om vård i livets slutskede. Det kan innehålla önskemål om att avstå från livsuppehållande behandlingar, intensifiering av smärtlindring eller vårdplatsen. Intressebevakningsfullmakt möjliggör utnämning av en befullmäktigad för beslutsfattande, om patienten inte längre själv kan uttrycka sin vilja.

Patienten har rätt till tillräcklig smärtbehandling. I terminalvården används vid behov starka smärtstillande, som opioider, och rädsla för beroende är inte ett hinder för effektiv smärtbehandling i livets slutskede. Även andra symtom – andnöd, illamående, ångest och rastlöshet – behandlas aktivt.

Stöd till anhöriga

Terminalvård riktar sig inte bara till patienten utan även till anhöriga. Anhöriga stöds under den närståendes sjukdom och efter döden. I terminalvårdsenheter kan anhöriga delta i vården och tillbringa tid med patienten utan begränsningar. Socialarbetare och själavårdare erbjuder samtalshjälp. Efter döden erbjuds anhöriga sorgesamtal och hänvisas vid behov till sorgearbetets stödtjänster. Föregripande sorg är en naturlig del av terminalvårdsfasen, och att identifiera den hjälper anhöriga att få stöd i tid.